Saransblogg

Igår drabbades jag av ett kraftigt anfall av den svenska avundsjukan och den gav inte med sig i första taget, till slut fick jag muta bort den med choklad och en film. Chokladen tröttnade jag på efter tre bitar och filmen somnade jag i halvvägs, så mycket funkade det-eller var det kanske just det som den gjorde!

 

Igår hade jag en vän på besök, vi samtalade om våra respektive liv, hur livet kan te sig och att man gör det till vad det är. Hon hade precis kommit hem från en resa i Marrakesh, hon berättade om vardagen, vanliga människor, deras synsätt på kvinnor och särskilt turistande kvinnor. Vi samtalade om hur vackert utsmyckat land det är, hur många timmar någon har lagt ned på hus, dörrar, hårborste, matta, bord och så vidare och så vidare...vilket genuint hantverk! Jag blev avundsjuk för att hon gjort resan, men inte avundsjuk på hur hon hade blivit bemött av lokalbefolkningen.

 

När hon åkt hem började jag fundera på vad är det som gör mig avundsjuk? Har jag inte allt jag vill ha? Jag har en frisk familj & släkt, jag har underbar skara med vänner, ett stimulerande jobb, jag åker på skidsemester- listan kan göras lång. Vad är det då som gör mig avundsjuk? Om jag försöker analysera mig själv tolkar jag det som jag längtar efter handling och få sinnesro. Här kommer mina tre största avundsjukor i materiella ting- och tolka mig rätt-jag har ett bra liv när inte avundsjukan faller på.

Huset; vi har idag ett senapsgult tegelstenshus byggt -75 med mörkbrunt liggande trä runt. Jag drömmer om att putsa det vitt och byta ut det mörka mot omålad ceder.

Sovrummet: Vårt sovrum känns som en cell, ovälkomnande, ingen värme, ingenting kort och gott. Jag vill ha lila väggar, lampor med mysbelysning, ljusstakar, jag vill känna ro när jag kommer dit.